Somewherewithme

Som det ser ut nu har jag äntligen fixat ett jobb. Lite rutiner i vardagen... Jippie! Att bara vara hemma och dega nu ensam har gjort mig nästan galen. Eller iallafall till en början väldigt sällskapssjuk, men sen en form av desperation jag ville inte göra nått, inte spendera en krona bara vara hemma och stänga mig ute från andra, men det är ju inte jag, så då mådde jag mer dåligt över det. Ja det var påväg utför, tills jag kunde ta tummen ur röven och börja söka jobb på riktigt! Och nu börjar jag ta tillbaka mitt liv, när man slutade skolan tyckte jag det skulle bli skönt med lite ledighet, men efter sommaren så är det inte lika roligt.

Jag är en person som inte gillar att visa när jag mår dåligt, och därför tror jag nog jag lyckats dölja detta rätt bra från mina vänner och familj men börjar inse nu att det måste ta ett stop. Skönt att skriva av sig iallafall